Bloggtoppen

Blogg listad på Bloggtoppen.se

tisdag 19 mars 2024

Ett korrektiv till högervridningen

 



Littfest i Umeå har sedan starten 2007 utvecklats till Sveriges största, och möjligen också bästa, litteraturfestival. Drygt två dagar med författarsamtal, workshops och seminarier i ett fullspäckat program av högsta kvalitet, med många internationella inslag. Littfest besjälas också av en lågmäld antikommersialism och en öppen och inkluderande kulturradikalism. Det fungerar lite som ett korrektiv till samhällets högervridning och uppgivenhet.

En författare och debattör som går mot strömmen och förespråkarengagerat hoppfullhet är Lasse Berg. Han utvecklade några av sina tankar i ett intensivt, men kanske lite onödigt grabbigt och fnittrigt samtal med Göran Greider.

De två herrarna var helt överens om att läget i världen just nu är svårt. Efter en ganska lång period av optimism och förbättringar på många plan av läget i världen, vänder det någon gång mellan 2010 och 2014.  Vilket fortfarande inte förmår att rubba Lasse Bergs positiva inställning.

/../

Läs hela texten (ej betalvägg) i Opulens


söndag 17 mars 2024

Monumentet i Halabja

 



Igår var det årsdagen av folkmordet i Halabja. Texten är skriven efter mitt besök i Kurdistan på hösten 2009.

I LO-Tidningens serie om monument skrev jag i ett PS: ”Statyer handlar lika mycket om det förflutna som om framtiden. Och kanske allra mest om nuet” (2008-08-26). I Halabja kom det att handla om ännu mer.

Halabja är den stad i Kurdistan i norra Irak som attackerades med gas av Saddam Hussein, och mer än 5000 människor dog under fruktansvärda plågor. Efter 1991 när kurderna kunde erövra en mycket vidsträckt autonomi, rester där ett monument över de mördade offren, ett ganska påkostat mausoleum.

När talen hade hållits, festligheterna var över och de celebra gästerna hade rest hem, var Halabjaborna kvar – med sin fattigdom, sin bostadsbrist,. Sina avsaknad av framtidsutsikter. 

Och till slut fick vreden sinnen att rinna över. De uppretade människorna från Halabja, släkt och vänner till de mördade, brände ner monumentet.

Det var egentligen en oerhörd handling. Lågorna från mausoleet var som ett finger rätt upp i luften som sa: flyg och far, ni har inte med vårt minne att göra!

Numera är monumentet återuppbyggt.


tisdag 12 mars 2024

Kadaver-affären - ”Kristna lik åt de kristna!”

 


Antisemitismen mörka historia innehåller många märkliga händelser, men frågan är om inte en av de märkligaste inträffade för drygt 100 år sedan i det då polska Vilnius. I det relativt nyöppnade Stefan Batory-universitetet krävde de kristna studenterna vid medicinska fakulteten att det skulle tillhandahållas judiska lik för dissektion i proportion till antalet judiska medicinstudenter, i annat fall skulle de judiska studenterna blockeras från dissektionsundervisningen. Händelsen har gått till eftervärlden som ”lik-affären” (afera trupia, Cadaver Affair).

Samma krav kom snart att ställas också vid de andra polska universiteten, i Warszawa, Kraków och Lwów. Liknande kampanjer förekom under första hälften av 1920-talet i Österrike, Tjeckoslovakien och Rumänien.

Bakgrunden kan tyckas ganska prosaisk, det rådde allmän brist på lik för medicinska syften, och de som fanns tillgängliga för anatomiska studier var huvudsakligen ”kristna” – om lik kan sägas ha en religion. Den polska lagen tillät att lik som ingen gjorde anspråk på inom 48 timmar kunde användas av de medicinska fakulteterna.

Annorlunda förhöll det sig med ”judiska” lik. Enligt den mosaiska tron ska alla ges en anständig begravning, dissektion, liksom för övrigt obduktion, ses som likskändning och brott mot griftefriden.

Studentorganisationerna under mellankrigstiden dominerades i Polen, liksom i många andra europeiska länder, av högernationalistiska krafter, inte sällan ganska radikala, med starka antisemitiska inslag.

De kristna studenternas krav på fler ”judiska” lik fördes emellertid med förment rationella argument. Man hävdade att lika rättigheter krävde också lika skyldigheter, judar anklagades för diskriminering av kristna, judarna uppmanades att bekämpa ”vidskepelse”, medan man själv ansåg sig stå för upplysning och framsteg.

Men som historikern Natalia Aleksiun påpekar i sin artikel ”Christian Corpses for Christians! Dissecting the Anti-Semitism behind the Cadaver Affair of the Second Polish Republic” från 2011 (och som är den huvudsakliga källan för min text) var det i själva verket ingenting annat än ett sätt att angripa judar.



Det var å ena sidan en reaktion mot den relativt höga andelen judiska studenter, inom de medicinska fakulteterna var de under 20-talet kanske så många som 30 procent, krav på numerus clausus blev allt högljuddare (för att mot slutet av 30-talet bli till numerus nullus), och framfördes som ett försvar av polska nationella intressen.

Å andra sidan är hela ”lik-affären” en återspegling av det omgivande samhällets tilltagande antisemitism, och i kraven på fler ”judiska” lik kan tydligt skönjas en underliggande strävan till total separation av de olika etniska grupperna, då judar ses som fullständiga – och farliga – främlingar, ända in i döden.

Så gott som alla judiska studenter hade just ingenting emot att ”judiska” lik skulle användas i undervisningen, de kom genomgående från sekulariserade hem och var inte bundna av religiösa påbud. Men de motsatte sig att de personligen skulle göras ansvariga för situationen, och protesterade mot att de hindrades i fullföljandet av sina studier.

I förlängningen var det en protest mot antisemitism och diskriminering.

Medan universitetsledningar vacklade och började böja sig för de kristna studenternas krav, fick dessa samtidigt stöd från det nationella läkarförbundet. Kampanjerna radikaliseras alltmer, och det uppstod bisarra situationer då lik och till och med lemmar räknades för att fastställa antalet judiska studenter som tilläts att delta i dissektionerna. Resten utestängdes.

Likaledes bisarra paroller framfördes, som ”Kristna lik åt de kristna!”

Vid ingången till 30-talet övergår paroller och proklamationer i öppet våld, upplopp, misshandel och övergrepp blir allt vanligare.

”Lik-affären” återspeglar på ett ödesdigert sätt de polsk-judiska relationerna under mellankrigstiden, och den antisemitism som alltmer dominerade den politiska scenen.

söndag 10 mars 2024

”Jacke har en enastående kontakt med publiken”

 


Bild: Julia Koch

"There's No Business Like Show Business", och om man dubblar showinslaget som Jacke Sjödin gör i sin föreställning ”Showshow”, blir det något extra, dubbelt så bra som en vanlig show. Verbal ekvilibristik blandas kongenialt med musikalisk lekfullhet, det är fantasifullt, roligt med glimten i ögat, och inte utan ett visst underliggande allvar. Jacke i toppform och då kan det inte bli annat än succé.

Med sig på scen har han tre duktiga artister, och enligt hans eget sätt att räkna är de tre och en halv duktiga sångare. De tre – och halvan – kompletterar varandra på ett fullödigt sätt. Lina Melanders jazziga stämma tillsammans med Eleonor Ågeryds allroundröst och Klas Norbergs om möjligt ännu större vokala omfång bildar en bra mix med ett fantastiskt brett register.

Bakom sig, och ibland bredvid och framför, har kvartetten ett femmannaband under ledning av den ständige Pär-Åke Stockberg. Skickliga och samspelta musiker, inte minst den kompetente Klas Toresson på diverse blåsinstrument och med en icke oäven skådespelartalang.

Mycket av föreställningens framgång bygger på Jackes enastående kontakt med publiken. Han är aldrig inställsam, drar sig inte för att driva med folk, men alltid godmodigt, aldrig elakt. Han skämtar med oss för att han vill att vi ska ha lika roligt som han själv uppenbarligen har. Och det har vi.

Samma humoristiska humanism präglar hela föreställningen.

/../

Läs hela texten i Tidningen Ångermanland


tisdag 5 mars 2024

Fultontalets oväntade konsekvenser

 


 

Idag är det årsdagen av Fultontalet som Winston Churchill höll 1946. Då använde han första gången begreppet "järnridå". Någon effekt måste det ha haft, eftersom samma dag sju år senare dog Stalin.

Samma dag som Stalin gick också kompositören Sergiej Prokofiev bort. Det kan ha varit världshistoriens minst uppmärksammade dödsfall.


fredag 16 februari 2024

Upproret i Treblinka - Om Samuel Willenbergs ögonvittnesskildring

 


Idag är det Samuel Willenebrgs födelsedag. Han var fånge i Treblinka och efter ett uppror flydde han tillsammans med drygt 800 desperata fångar, samtidigt som de försökte sätta eld på gaskamrarna. Få lyckades nå friheten, än färre överlevde fram till krigsslutet. Det finns flera ögonvittnesskildringar av upproret, men endast en, Chil Rajchmans ”Jag är den siste juden” (Norstedts, 2010), är översatt till svenska. Det gäller däremot inte det bästa och mest utförliga vittnesmålet författat av Samuel Willenberg, ”Uppror i Treblinka” (Bunt w Treblince, 1986).

Boken bygger på Willenbergs minnesanteckningar som han skrev ner direkt efter kriget, och hans vittnesmål 1947 inför Judiska historiska huvudkommissionen som dokumenterade Förintelsen i Polen. Boken är ursprungligen skriven på polska, men utgiven första gången i hebreisk översättning i Israel 1986.

Willenberg var en färgstark person. Född 1923 i Częstochowa, hans far var en begåvad konstnär och undervisade i det judiska gymnasiet i staden, mamman däremot var ryska, och konverterade till judendomen efter bröllopet. Samuel ärvde mycket av sitt utseende efter modern, något som kom så småningom att visa sig högst betydelsefullt, liksom det faktum att vardagsspråket hemma var polska.

Läs hela texten (ej betalvägg) i Dixikon

onsdag 14 februari 2024

I fåglarnas spår

 


Idag är det Alla hjärtans dag. Vad det nu ska vara bra för.

Sankt Valentin har rensats ut ur katolska kyrkans helgonförteckning. Det där med kärlek just den 14 februari går tillbaka på den folkliga föreställningen från medeltiden att fåglar i mitten av februari sökte och fann sin partner. Bara så ni vet.



Annars är det årsdagen av att Alexander Graham Bell lämnade in sin patentansökan om telefonen 1876. Sedan dess får ingen människa vara i fred.