Bloggtoppen

Blogg listad på Bloggtoppen.se

tisdag 22 maj 2018

En roman om idrott, fördomar och omöjliga livsval




"Grzegorz Flakierski är en utmärkt författare som förtjänar all den uppmärksamhet han kan få."

Dans och dundrande rytmer – nu laddar Härnösands slagverksensemble för konsert





Det är inte ofta man behöver använda hörselskydd för ett reportage, men när slagverksensemblen i Härnösand repeterar inför sin stora konsert är det ett absolut måste.

Repetitionen sker i en liten lokal på Landgrenskolan, och volymen är stundtals inte nådig.

-          Det blir mycket vänligare för öronen när vi spelar på Teatern på lördag, säger Johan Bodin Eriksson.

Läs hela texten i Allehanda.se


Philip Roth in memoriam





Philip Roth är död.

Philip Roth räknas som en av de mest inflytelserika amerikanska författarna under 1900-talet. Han har skrivit ett 30-tal romaner, och fått i stort sett alla litterära utmärkelser som går att få: National Book Award, Pulitzer, PEN/Faulkner, MAN Booker, med flera. Utom Nobelpriset.

Han debuterade 1959 med *Farväl, Columbus* 1959 (svensk översättning 1963). Den innehåller en kortroman och fem berättelser, handlingen är förlagd till Roths födelsestad Newark i New Jersey, något som återkommer regelbundet i de flesta av hans senare romaner, och även tematiskt pekar debuten ut den ämnesinriktning som Roths författarskap kom att ägna sig åt.

Det är konflikten som uppstår i konfrontationen mellan den emanciperade invandraren och Den Amerikanska Drömmen. Roth skildrar insiktsfullt och empatiskt men samtidigt kritiskt med en satirisk knorr processen när invandrare, eller rättare sagt deras barn och barnbarn, frigör sig från den tidigare gruppidentiteten och hamnar i individualismens hemlöshet.

Roth är dessutom en radikal författare, och det finns alltid ett tydligt klassperspektiv i hans litterära verk.

Miljön är Newarks judiska kvarter, och det är typiskt för Roths hela författarskap, han utgår från det nära och välbekanta för att skildra något mycket större, genom den judiska gruppens prisma belyser han hela det amerikanska samhället med alla dess motsättningar.

På ett sätt är Philip Roth en mycket judisk författare, och han har alltid varit mycket kontroversiell i det amerikansk-judiska samhället, och anklagats för antisemitism och att vara ”självhatande”, men han är paradoxalt nog också den mest amerikanska författaren, åtminstone under 1900-talet.

Politiken är ständigt närvarande i Roths romaner. Också i de böcker som är mer kända för sina råa sexskildringar, som i genombrottsromanen från 1969 *Portnoys besvär* (på svenska 1974), en bok som väckte mycket ont blod och var bannlyst på många bibliotek i USA, eller *Sabbaths teater* med dess karnevaliska cynism, finns satir över den amerikanska stormaktspatriotismen, och inte minst besvikelsen över hur idealen från New Deal-eran övergavs under efterkrigstiden.

Roth bästa böcker är enligt min mening hans mest explicit politiska, det är den så kallade ”American trilogy”, som sveper genom hela det amerikanska 1900-talets politiska motsättningar. *Gift med en kommunist* skildrar McCarthys häxjakter under 50-talet. *Amerikansk pastoral* tar upp 60-talets sociala oro och politiska kaos som kulminerar i Watergateskandalen.

*Skamfläcken* är min favorit i trilogin. Det är historien om en man som egentligen är afroamerikan men så pass ljushyllt att han framgångsrikt låtsas vara vit och judisk, i en riktigt elegant fanonsk vinkning. Inte ens hans egen familj känner till sanningen. Det slutar, inte helt oväntat, i katastrof, och huvudpersonen Coleman Silk blir pikant nog anklagad för rasism.

Det är en mästerlig skildring av rasismen i USA, nästan i klass med Faulkners bästa. Men också här knyter Roth an till sitt författarskaps dialektiska utgångspunkt i identitetsproblematiken. Coleman Silk skapar sin egen identitet, han tar saken i egna händer som det anstår en sann amerikansk hjälte, en self made man, men resultatet blir inte den utlovade framgången.

För Roth är identiteten inte något fast fixerat, den är föränderlig, och kanske finns det ingen alls. Han inte bara problematiserar identiteten som sådan, han ifrågasätter i förlängningen själva begreppet.

Inte utan en stor aktualitet för oss idag är romanen *Konspirationen mot Amerika*. Det är en kontrafaktisk berättelse om hur flygarhjälten, tillika antisemiten och nazistsympatisören, Charles Lindbergh vinner presidentvalet 1940. Han sluter fred med Nazityskland, och påbörjar en rad diskriminerande åtgärder riktade mot judar.

Här finns inga marscherande stormtrupper, ingen Förintelse som hotar, apokalypsen är någon annanstans och angår inte oss. Här är det demokrati, fred, ordning och reda. Och en smygande känsla av utsatthet och rädsla.

2012 berättade Roth att han ska sluta skriva, och då han inte är någon kverulantisk grafoman ute efter PR utan en författare med integration finns det all anledning att ta hans beslut på allvar.

Hans senaste och tillika sista roman *Nemesis* utkom 2010 och finns nu i svensk översättning. Det är ett värdigt avsked av en stor författare. Vi är än en gång i Newarks judiska kvarter, året är 1944, och en polioepidemi bryter ut. Paniken sprider sig, man letar syndabockar, och i det hårt segregerade samhället pyr etniska motsättningar under ytan.

När huvudfiguren Bucky Cantor, en atletisk ung man som på grund av ett gravt synfel inte får ta värvning och kämpa mot nazismen, drabbas av förlamning kan han inte hantera krocken mellan sin olycka och sina plikt- och mansideal, och försmäktar resten av sitt liv i självvalt elände.

Han är maktlös mot tillfälligheternas spel, det är slumpen, ”det oförutseddas tyranni”, som styr våra liv. Det kan låta deprimerande fatalistiskt, men en alternativ tolkning är möjlig. Etnicitet, könsroller, sociala hierarkier är ingenting annat än konstruktioner som vi råkar hamna i utan egen förtjänst eller förskyllan. En annan värld är möjlig, och det skapar en frihetsdimension.

Philip Roth brukade med gillande citera Kafkas uttalande: ”Meningen med livet är att det tar slut.” Nu är det slut, men hans författarskap lever.



Philip Roth på svenska:


Farväl, Columbus och fem noveller (Goodbye, Colombus and five short stories (översättning Nils Petter Sundgren, 1963)
Hon ville så väl (When she was good) (översättning Erik Sandin, 1970)
Vårat gäng (Our gang) (översättning Erik Sandin, Aldus/Bonnier, 1972)
Portnoys besvär (Portnoy's complaint) (översättning Erik Sandin, 1974)
Mitt liv som man (My life as a man) (översättning Caj Lundgren, 1975)
Lustans professor (The professor of desire) (översättning Caj Lundgren, 1978)
Spökskrivaren (The ghost writer) (översättning Otto Mannheimer, 1980)
Zuckerman fri (Zuckerman unbound) (översättning Cai Melin, 1982)
Anatomilektionen (The anatomy lesson) (översättning Thomas Preis, 1985)
Motliv (The counterlife) (översättning Hans-Jacob Nilsson, 1988)
Klartext: en författares självbiografi (The facts: a novelist's autobiography) (översättning Hans-Jacob Nilsson, 1990)
Dubbelspel (Deception) (översättning Hans-Jacob Nilsson, 1991)
Amerikansk pastoral (American pastoral) (översättning Hans-Jacob Nilsson, 1999)
Gift med en kommunist (I married a communist) (översättning Hans-Jacob Nilsson, 2000)
Skamfläcken (The human stain) (översättning Sam J. Lundwall, 2001)
Operation Shylock (Operation Shylock) (översättning Hans-Jacob Nilsson, 2003)
Konspirationen mot Amerika (The plot against America) (översättning Hans-Jacob Nilsson, 2005)
Envar (Everyman) (översättning Hans-Jacob Nilsson, 2007)
Vålnaden försvinner (Exit ghost) (översättning Nancy Westman, 2009)
Indignation (Indignation) (översättning Nancy Westman, 2011)
Sabbaths teater (Sabbath's Theater) (översättning Nancy Westman, 2014)
Nemesis (Nemesis) (översättning Nancy Westman, 2015)



måndag 21 maj 2018

Speciella personer i historiens malström





"En väldigt speciell person i boken är Gregors mormors svåger. Gregor beskriver honom som en fascinerande berättare som bland annat på egen hand lärde sig fyra språk flytande, trots nästan ingen formell utbildning i bagaget. Samtidigt minns Gregor honom som självupptagen, arrogant och som gärna förminskade andra människor."

Förklädda gudar vandrar på jorden – Höga Kusten Opera imponerade med Lars-Erik Larssons älskade verk





Musiken har tagit plats i Nordingrå konstrunda. Tack vare ett konstartsöverskridande samarbete kunde Höga kusten Opera på lördag kväll bjuda på en föreställning av Förklädd gud i Nordingrå kyrka. Inte för inte är pingsten en helg som firar att språkförbistringen i världen upphörde.

Förklädd gud är förvisso inte mitt val av musik, jag har lite svårt för den svenska nyromantikens storvulet nationalistiska övertoner, men Lars-Erik Larssons verk är allmänt mycket uppskattat och en favorit för många. Och pingsten är också hänryckningens helg.


Läs hela texten i Allehanda.se

Konstrundan i Nordingrå – en medveten manifestation av mångfald och lokal skaparkraft





Konstrundan i Nordingrå är en kollektiv uppvisning av lokal skaparkraft. Men den är också en medveten manifestation av mångfald, en mötesplats för olika konstnärstemperament, varierande stilar och skiftande tekniker. Och jo, även kvalitén varierar.

Men det är bredden i konstutbudet som är den stora styrkan, och som år efter år, rundan är nu inne på elfte varvet, lockar storpublik till hjärtat av Höga kusten.

Läs hela texten i Allehanda.se


söndag 20 maj 2018