Tåsjö socken ligger på gränsen mellan tre landskap:
Ångermanland, Jämtland och Lappland. Dialekten är ångermanländskans nordligaste
utpost, och den är hårt trängd av jämtska och västerbottniska. Det är som
upplagt för ett rikt kulturliv på orten.
Den lokala folkmusikens rikedom presenterades med den äran
under en konsert på Tingshuset i Nyland med Matti Norlin, nyckelharpa, gitarr
och sång, och Mikael Rönnberg, sång och tramporgel.
Orgeln är för övrigt ett kapitel för sig. Det är en portabel
reseorgel, av den fyndige värden på stället Fredrik Högberg snabbt döpt till
koffertorgel, vilket är precis vad den är.
Repertoaren bestod av en blandning av folklåtar, både av
äldre datum och helt nyskrivna, i en del fall kunde det vara äldre melodier som
någon av de två har skrivit text till.
Och det är kanske det som är det fina med folkmusik, den är
förankrad i en tradition, traderas mellan generationer och binder ihop tiden.
Det är historier om speciella människor som levde förr,
starka och envisa kvinnor, om kärlek, om livets gång och tidens förgänglighet,
om förundran över naturens skönhet.
Sången var på Tåsjödialekt, och den var förvånande lätt att
förstå.
Det gjordes en del utflykter till närbelägna granntrakter.
Nicke Sjödin fick vara med på ett hörn med sin version av Den blomstertid på
Röåmål – Nu börj ä på å blomme.
Det blev också en knippe tonsatta dikter av Helmer Grundström.
Om man inte visste det innan blev det hur tydligt som helst att folkmusik och
så kallad finkultur är inte på något sätt varandras motsatser utan mer som
syskon, kanske inte alltid komma så bra överens men hör inte desto mindre nära
ihop.
En fin konsert med två mycket duktiga musiker, och trevligt som alltid på Tingshuset.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar