”Är det sant att Ni samlar på vitsar om Er? lär Churchill ha
frågat Stalin vid något tillfälle. ”Nej”, svarade Sovjetledaren med ett kyligt
varggrin, ”jag samlar bara på dem som berättar vitsarna.”
Makten är alltid rädd för humorn. Den sliter av falskhetens
mask och skingrar lögnens dimslöjor. Att berätta politiska vitsar i diktaturer
är förenat med livsfara, ändå tar många risken.
Den politiska satiren är frihetens livsluft, den är ett
sylvasst stick som punkterar politikens uppblåsta fasad, den förlöjligar
småaktighet och hånar hyckleri och dubbelmoral.
Satiren prövar gränser, den är det fria samtalets
lackmustest.
Och humorn utjämnar oddsen mellan de styrande och de styrda,
den går nämligen inte att förvara sig emot, det enda som kan göras är antingen
att ta till förtryck i olika former eller att så att säga motbevisa skämtaren
genom gediget politiskt arbete.
Allt som oftast väljs det förstnämnda.
Diktaturer hatar humorn och förföljer den med drakoniska
åtgärder.
Men också i demokratins skymningszon finns en rädsla för
humorn. Polens starke man Jaroslaw Kaczynski ville stämma en tysk blaska som i
en satirisk text kallade honom för potatis. Turkiets president Erdogan har
inlett rättegångar mot mer än 1800 personer som anses ha förolämpat
honom.
Nu sällar sig ett par socialdemokratiska landstingspolitiker
från Västernorrland till denna illustra skara. De har varit på Skulefestivalen
där Jacke Sjödin tillät sig att skämta om nedläggningshotet mot Sollefteå
sjukhus. Enligt Jan-Olov Häggström (S), vice ordförande i landstingsstyrelsen,
har många landstingspolitiker som var på plats blivit ”otroligt illa berörda”
av att Jacke kallade dem för ”puckade”, att det blev ”så personligt” när
landstingsdirektören pekades ut.
Häggström sekunderas av partikollegan Monica Fällström som
är både bekymrad och ledsen att Jacke raljerar och använder enbart
känslomässiga argument, och att politiker har ingen chans att förklara och
försvara sina beslut.
Jacke Sjödin späder på politikerföraktet!
Och så kan vi inte ha det, att en konferencier under en
musikfestival dristar sig till att kommentera politiska beslut med raljerande
och emotionella argument som politikerna inte får bemöta går inte för sig, det
kan på sikt hota själva demokratin.
Därför vill jag framföra några anspråkslösa förslag hur vi
kan komma till rätta med detta problem.
Enklast vore väl om berörda politiker kunde få chansen till
replik. Så fort Jacke säger något dumt om våra landstingspolitiker så vips, upp
med Häggström eller Fällström på scen så att de kan försvara och förklara.
Tillvägagångssättet bör rimligen gälla alla kategorier som
kan tänkas bli utsatta för orättvis kritik.
Om arrangörerna anser att det blir opraktiskt och alltför
tidsödande kan de alltid själva se till att Jackes manus inte gör någon illa
berörd och är rakt genom rationellt och sakligt.
I den händelse arrangörerna saknar vilja eller förmåga kan
man istället anlita en nordkoreansk konsult som tar hand om saken.
I Nordkorea är de nämligen mycket duktiga på att se till att
inga politiker eller tjänstemän blir personligen utpekade, illa berörda eller
bemötta med enbart känslomässiga och raljerande argument.
I Nordkorea skämtar man inte, där gör politikernas sig
själva till allmänt åtlöje.
Och det händer inte bara i Nordkorea.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar