Det är starka, drabbande bilder som möter besökaren på
Galleri Andra Våningen på Järnsta café i Nordingrå. Det framkallar en känsla av
chock när jag nästan direkt uppfattar en likhet mellan Farah Alis bilder och
den konst som skapades av fångar i Auschwitz och andra koncentrationsläger.
Likheten är naturligtvis en ren tillfällighet, och visar
bara – och det är inte så bara! – på de mänskliga erfarenheternas universalitet.
Farah Ali är 25 år gammal, hon kommer från Syrien, där hon
utbildade sig i måleri och skulptur vid fakulteten för Fine Arts vid
universitetet i Damaskus. Hon arbetar helst med teckning, och alla verk utom
ett på Järnsta är teckningar i torrpastell och tusch eller enbart torrpastell.
Det är små bilder som uttrycker stora känslor. Stilen är
närmast expressionistisk, även om uttrycksfullhetens styrka dämpas något av en
drömsk vaghet.
Det är bara kvinnor på bilderna. Kvinnor som klagar och
anklagar, vädjar och säger ifrån, söker och sörjer. Känslan av gemenskap och
styrka som förmedlas är mycket stark.
Det finns också en öppenhet i bilderna som skapar närhet
till betraktaren och bjuder in till berättelser med verklighetsförankring någon
annanstans, men som kan delas av alla.
De flesta av kvinnorna tycks befinna sig i ett tillstånd av
fångenskap, fängelset kan vara rent fysiskt, men lika mycket samhällets
fjättrar, familjens band eller patriarkatets bojor.
Flera av bilderna verkar sväva utan fäste. Troligen är det
en återspegling av konstnärens egen situation. Hon har tvingats lämna Syrien,
och efter en olidligt lång väntan fått komma till Sverige.
Här finns en tydlig
känsla av ett skov i tiden och en lucka i rummet. Innan ett tillstånd av
både-och inträder är man utkastad i ett varken-eller. Inte här eller där, inte
nu eller då.
Ett ingenmansland av osäkerhet och sökande. Men som utan
tvekan kan vara oerhört konstnärligt fruktbar.
Utställningen pågår fram till den 17 juli. Den ingår i
Galleri Andra Våningens sommarserie med temat Ursprung.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar