”Tillsammans kan man vara mycket ensam” hade kunnat vara
rubriken för Bahram Hajous utställning i Sollefteå i galleriet på Storgatan. Han
är kurd med rötter i Syrien men bor sedan tidigt 70-tal i Tyskland. Bahram är
en internationellt erkänd konstnär, bland annat belönad med Matisse-priset
förra året, och van att ställa ut på de stora gallerierna i världens
storstäder. Och nu är han i Sollefteå, tack vare hans kusin Jeko Haj Yusuf,
själv konstnär och tillika ordförande i Sollefteå konstförening.
Tavlorna på utställningen är mest ganska stora dukar, Behram
använder blandteknik, det är framför allt kol och akryl, färgskalan är dov,
gråbrun, men alltid finns där också ett färgstråk målat med breda penseldrag i
starka, nästan skrikiga färger. Och så använder han duken på ett alldeles eget
sätt, genom att måla på ”fel” sida, och spela med dukens egna brunaktiga
nyanser.
Motivet är genomgående två personer, man och kvinna. De
tittar aldrig på varandra, ibland blundar de också. Det är blickar som söker
gemenskap i ett diffust fjärran, främmande, eller kanske rädda, för den som
finns strax intill.
På ett par tavlor står de två bakom varandra på ett sådant
sätt att det nästan ser ut som de växte fram ur varandra, men ändå förblir
åtskilda.
Många av bilderna har en stark erotisk laddning, men det är
också de som mest uttrycker ensamhet och övergivenhet.
Det finns ingen förtvivlan i uttrycket, bara en stillsam
melankoli, stundtals gränsande till uppgivenhet. Konstnären noterar ett
tillstånd, det sker på ett sätt som kan lätt uppfattas som alltför iakttagande,
med påtaglig risk för objektifiering, tills man upptäcker att manspersonerna på
Behrams tavlor är han själv.
Och perspektivet bygger på just självet: självutlämnande,
självkritiskt, självbetraktande, självbespeglande. Helt enkelt narcissism. Och
eftersom kvinnan på bilderna är hans fru blir det dessutom en form av
parnarcissism.
Tillsammans är man inte alls mindre ensam, snarare mer.
En möjlig öppning tror jag går att finna i de starka
färgerna. Där finns en frihetsdimension som bryter de slutna rummen och som kan
rymma gemenskap.
Det här måste vara en av de absolut mest spännande
konstutställning som någonsin har ägt rum i Sollefteå. Och förmodligen som
någonsin kommer att äga rum.
Utställningen pågår till den 23 juli.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar