Kalle Anka och hans vänner sändes första gången i amerikansk
TV den 19 december 1958, alltså inte ens på julafton. Till Sverige kom Kalle
redan julen 1960, och har visats varje år sedan dess. Den amerikanska
populärkulturens genomslagskraft har alltid varit stor i lilla Sverige.
Idén att låta Tage Danielsson göra en julsaga i TV kom från Sveriges radio och
TV, som det hette på den tiden. Att året var 1975 kan ha varit en ren
tillfällighet, men var det nog ändå inte. Det radikala 1970-talet ställde sina egna
krav, också när det gällde så till synes icke-radikala fenomen som
julfirande.
Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton skrev Tage Danielsson redan 1964. Den
kom senare att ingå i hans Sagor för barn över 18 år, och förlaget använde
under lång tid ett särtryck av sagan som julhälsning.
Från början var det tänkt att det skulle bli en riktig spelfilm. Tage
Danielsson skrev manus tillsammans med Per Åhlin, som också skulle står för
scenografin. När det senare beslöts att göra en animerad film, behöll man Per
Åhlins bakgrundsteckningar, och den tecknade filmen utspelar sig därför i
”riktiga” miljöer.
Karl-Bertil Jonsson påminner till det yttre starkt om sin upphovsman Tage
Danielsson, även om det har påpekats att likheten faktiskt stannar vid det
yttre.
Intressantare är de anakronismer som filmen innehåller. Mycket antyder att
filmens handling skulle vara förlagd till 1940-talet, närmare bestämt under
andra världskriget, affischen med En svensk tiger, bilarnas gengasaggregat –
och framför allt nazistflaggorna som pryder julgranen och flaggbandet på den
firmabil som Karl-Bertil och hans far Tycho Jonsson färdas i under triumffärden
när de ska berätta för de bestulna vad som har hänt.
Även om det hör sagan till att bryta ner vardagens logik får det betraktas som
helt uteslutet att en så medveten författare och filmskapare som Tage
Danielsson skulle låta filmen utspelas 1942 av en slump. Inte heller är det en
tillfällighet att det förekommer andra saker som är av betydligt yngre datum,
som Sartres bok – den utkom 1963, och televisionen, bland annat.
Karl-Bertil verkar i ett samhällsklimat som all fryntlighet till trots är
ganska otäckt, och – än viktigare! – det finns en kontinuitet, inte heller vår
egen tid kan sägas vara utan skuld.
Filmen är skapad som en motvikt till den jultradition som
representeras av Kalle Anka. Den är inhemsk, och framför allt därför att den
har ett icke-kommersiellt och samhällstillvänt budskap. Det finns en grupp på
Facebook som heter Karl-Bertil Jonsson är viktigare än Kalle Anka på julafton.
Sannolikheten att du hittar en bekant där är ganska stor.
Budskapets mera exakta innehåll tvistar både de lärde och bönder om. En del ser
Karl-Bertil Jonsson som en radikal socialist, ”att ta från de rika och ge till
de fattiga” är mottot för hans agerande, hans drar sig inte för att ta till
olagliga metoder, och visst framställs överklassen som ogin och girig.
Andra hävdar att det i själva verket är det kristna kärleksbudskapet som
genomsyrar Karl-Bertil Jonssons handlande.
En del förhåller sig kritiska till budskapet, eftersom de ser det som ett
utslag för överklassens välgörenhetsiver, som bara syftar till att bevara dess
maktställning. Gåvorna som Karl-Bertil Jonsson delar ut till dem på samhällets
skuggsida är tämligen oanvändbara. Dessutom vinner överklassens anseende i
längden. Mot slutet framställs den som ganska sympatisk.
Tilläggas kan att Tage Danielsson inte tyckte om att hans verk analyserades
alltför ingående. Det gjorde honom bara generad.
Karl-Bertils
internationella framgångar
Författaren Klas Gustafsson har skrivit en biografi över Tage Danielsson (Tage
Danielssons tid, Wahlström&Widstrand, 2008). Han har ingen särskild
relation till just Karl-Bertil Jonssons julafton, kanske framför allt därför
att han inte är någon trogen TV-tittare.
– Jag föredrar att umgås med familjen på julafton, säger han.
Även om Karl-Bertil Jonsson utan tvekan tillhör Tage Danielssons ”greatest
hits”, tror inte Klas Gustafsson att det är hans mest populära verk.
– Nej, det är nog snarare sannolikhetsmonologen.
Däremot har Karl-Bertil Jonssons julafton haft ganska stora internationella
framgångar, berättar Klas. Den visas regelbundet i Norge och Finland. Till och
från har den sänts i dansk TV. Dessutom i två olika versioner i England, på
Channel Four. Och – faktiskt – en public service-kanal i USA.
Klas Gustafsson tycker inte att man ska tolka in alltför mycket i Karl-Bertil
Jonssons julafton. Mycket av det ologiska beror helt enkelt på att det är en
saga. Tage Danielsson ville främst underhålla, även om det skulle helst ske med
ett budskap.
Det gör Karl-Bertil Jonsson till ett typiskt Tage Danielsson-stycke som både
vill roa och oroa.
En opera om
klassamhället
Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton ligger till grund för operasagan Snäll
rebell som uppfördes första gången 2004. Den är skriven av Daniel Buckard och
Samuel Jarrick.
Samuel Jarrick berättar att man ville göra ett julspel som
samtidigt skulle ha en politisk mening.
– Jag vill gärna använda konsten till något meningsfullt och kunna påverka.
Tage Danielssons saga var som klippt och skuren för deras syften. Den handlar
om att det finns fattigdom och ojämlikhet, både nationell och internationellt.
Dessutom ökar klyftorna hela tiden.
Operan fick ett bra mottagande av publiken och hyggliga recensioner. Samuel
Jarrick tror att det för många ”operaovana” var en bra ingång till
operakonsten.
Snäll rebell följer inte slaviskt förlagan. Framför allt har man gjort om
slutet.
– Vi ville ha ett mera öppet slut, säger Samuel Jarrick, Tage Danielssons är
alltför ambivalent och menlöst.
Buckards och Jarricks ambition var att ge en känga åt borgerligheten och väcka
tankar om klassamhället. Karl-Bertil Jonsson har alldeles för mycket av
medlöpare över sig, och det är skamligt att de fattiga ska behöva vara
tacksamma.
– Samhällsproblemen är faktiskt inte lösta, avslutar Samuel Jarrick.
Ingen Robin Hood på
Posten
Postens presstjänst säger att man inte känner till något fall som
påminner om Karl-Bertil Jonssons agerande. Visserligen har det funnits fall –
mycket få sådan, poängterar man – då anställda har haft svårt att skilja på
mitt och ditt, men det har aldrig hänt att någon skulle ha omdirigerat paket i
Robin Hoods anda.
Man låter hälsa att de postanställda arbetar hårt för att få fram paket och
brev till rätt adressat. Man tror också att människor förstår skillnaden mellan
verklighet och saga. Och Karl-Bertil Jonsson julafton är en saga. Därför säger
man, även om det inte är Postens officiella ståndpunkt, även om man
naturligtvis tar avstånd från alla olagligheter inom posthanteringen, även om
man understryker än en gång att det har aldrig hänt: ”Vem kan låta bli att
älska Karl-Bertil Jonsson?”
Samhällssystemet kläs
av
I samband med flera av föreställningarna av Snäll rebell har det arrangerats
samtalsforum. Tanken var att koppla ihop det förflutna och nuet, sagan med
samtiden, och på det sättet fördjupa perspektiven. Från början hölls det
föreläsningar över olika teman, senare ändrade man formen till
diskussionskvällar.
En av dem som deltog var miljöpartisten och journalisten, numera ministern, Gustav Fridolin. Han
berättar att för honom har Tage Danielssons diktning och sagosamling haft stor
betydelse.
– De har visat vad som behövs för att stå ut med livet och göra något vettigt
av det.
Gustav Fridolin tycker att Tage Danielssons miljödikter är riktiga höjdare, och
att Karl-Bertil är en del av barndomen som verkligen har bestått.
Styrkan hos Danielsson tycker Gustav Fridolin ligger i dennes enastående
förmåga att ta ner samhällsfenomen på jorden, och därmed klä av
samhällssystemet. Hans budskap är radikalt, och Gustav Fridolin anser att det
idag framstår som än radikalare.
Den mest förbisedda aspekten i sagan om Karl-Bertil Jonsson, ser Fridolin i
frågan om det personliga ansvaret. Karl-Bertil tar ett direkt ansvar, något som
är så mycket viktigare då han tillhör de privilegierade.
Sedan tycker Gustav Fridolin att det är helt fantastiskt att en saga om stöld
kan förvandlas till en nationalklenod.
– Det säger faktiskt ändå något positivt om Sverige.
För mycket Dickens –
för lite Marx
En annan deltagare i samtalsforum i samband med Snäll rebell var
filosofiprofessorn och debattören Torbjörn Tännsjö. Och han är skeptisk till
budskapet i sagan om Karl-Bertil Jonsson.
– Jag gillar verkligen Tage Danielsson, hans kärnkraftssatir är lysande,
närmast oöverträffad. Men med Karl-Bertil Jonsson är det en annan sak
Torbjörn anser att det är så långt från kommunism eller socialism man kan
komma. Hans tankar går snarare till Dickens. Det är en historia som handlar om välgörenhet
och inte revolution.
Karl-Bertil Jonsson blir upprörd över underklassens bekymmersamma läge och vill
göra något åt saken. Det tycker Torbjörn Tännsjö är bra. Han stjäl, och det
gillar filosofen, som inte för inte är professor i praktisk filosofi.
– Men när underklassen själv får framträda och tacksamt ta emot olika håvor, är
klassperspektivet borta.
Det är inte heller mycket med revolten mot överklassen. Den heliga äganderätten
är ifrågasatt, och pappa kapitalisten är orolig.
– Men snart framgår det ju att det är smulor som har tagits från den rikes
bord.
De rika behöver inte uppge sina privilegier, och historien slutar med att allt
återgår till det normala.
– Tyvärr, det är omöjligt att tolka denna historia på ett mer progressivt vis!